.avif)
För att en kontrollavgift ska kunna utfärdas måste det finnas tydlig grund för det. Det räcker inte att ett fordon upplevs stå fel, störande eller olämpligt. Det måste också stå på en plats där regelverket för kontrollavgift faktiskt gäller, och det måste vara inom ett område där vi har ansvar att agera. En kontrollavgift på tomtmark kan bara tas ut när ett fordon står i strid med förbud eller villkor som markägaren har beslutat om för just det området.
Den vanligaste orsaken till att vi inte kan utfärda en kontrollavgift är att platsen i själva verket inte är tomtmark, även om det ser ut så eller uppfattas så på plats.
Kontrollavgifter används på tomtmark och hanteras av markägaren eller ett parkeringsbolag som agerar på markägarens uppdrag. Parkeringsanmärkningar på gatumark är något annat och administreras av kommun eller polis. Det betyder att vi ibland kommer ut efter ett avrop, men upptäcker att platsen inte omfattas av reglerna för kontrollavgift över huvud taget. Då får vi inte utfärda någon kontrollavgift där, eftersom det är fel system för fel plats.
Det här är en vanlig missuppfattning. För den som står bredvid kan skillnaden mellan tomtmark och gatumark kännas hårfin. Men juridiskt är den avgörande. Det är ungefär som att ha rätt nyckel till fel dörr: nyckeln kan vara riktig, men den öppnar ändå inte där.
En annan vanlig anledning är att fordonet visserligen står på tomtmark, men utanför det område där vi har uppdrag att övervaka.
För att en kontrollavgift ska kunna utfärdas måste fordonet stå inom det område där markägaren har beslutat om parkeringsvillkor eller parkeringsförbud, och där vi faktiskt har ansvar att agera. Om bilen står utanför det området, även om det bara handlar om några meter, saknas grund för oss att utfärda en kontrollavgift. Lagen utgår från att avgiften bara får tas ut när fordonet har parkerats inom det aktuella området i strid med de villkor eller förbud som gäller där.
Det här kan till exempel hända när gränsen mellan olika fastigheter eller parkeringsytor inte är självklar för den som ringer in. Då kan situationen se tydlig ut från utsidan, men vid kontroll på plats visar det sig att bilen står utanför vårt bevakningsområde. Då får vi inte agera, även om någon tycker att bilen står fel.
Ett avrop är en signal om att något bör kontrolleras. Det är inte i sig ett bevis på att en överträdelse har skett. När vi kommer ut måste vi göra en självständig bedömning av platsen, gränserna, skyltningen och vilket område som faktiskt omfattas av vårt uppdrag.
Om kontrollen visar att platsen inte är tomtmark, eller att fordonet står utanför det område vi ansvarar för, då får vi inte utfärda någon kontrollavgift. Det handlar alltså inte om att vi väljer att avstå. Det handlar om att vi saknar rättslig grund att agera.
Det kan förstås vara frustrerande för den som har gjort avropet. Särskilt om bilen upplevs stå i vägen eller skapa irritation. Men systemet måste vara rättssäkert. En kontrollavgift får inte utfärdas för att någon är säker på sin sak, utan för att rätt förutsättningar faktiskt är uppfyllda.
Det skyddar inte bara bilisten, utan också markägaren och själva parkeringssystemets trovärdighet. Om kontrollavgifter började utfärdas utanför rätt område eller på platser som inte är tomtmark skulle hela modellen snabbt börja luta som ett bord med för korta ben.
Vi kan ibland inte utfärda en kontrollavgift trots att någon har ringt in och trots att ett fordon upplevs stå fel. Ofta beror det på att platsen inte är tomtmark, även om många tror det. I andra fall beror det på att fordonet står utanför det område där vi har ansvar att övervaka och agera. Kontrollavgifter får bara utfärdas på tomtmark och bara inom det område där markägaren har beslutat om villkor eller förbud och där uppdraget faktiskt gäller.
Det är därför vi ibland måste säga nej. Inte för att situationen inte har uppmärksammats, utan för att vi måste hålla oss till det område och det regelverk som faktiskt gäller.
